Samma visa i år igen. När solen kommer med sina ljusa strålar, när fåglarna börjar kvittra, vinterjackor byts mot tunna vårjackor och människorna är glada - då blir Ebba nedstämd och deppig. Hon stänger in sig och känner sig ensam. Framtidsångesten knackar på dörren. 

Denna gång är det stora stressen i skolan (prestationsångesten som det så vackert kallas), oron inför vad jag ska göra i sommar, den massiva saknaden efter pojkvännen och förvirrande tankar över framtiden och livet. Vad ska jag göra med mitt liv? Är jag på rätt väg? Vad är rätt för mig? Trivs jag verkligen här där jag är eller skulle jag behöva bryta upp och göra något annat? Kan man göra så?? 

// En förvirrad flicka med blöta kinder. 

Min träningsmotivation har sprungit och gömt sig. Vet inte vart han tagit vägen, men jag hoppas VERKLIGEN han hittar hem igen! Kan ha något med min förkylning att göra. Kanske är lika bra att Herr motivation är borta så att jag inte springer på IKSU för jämnan. Nu är jag less på förkylning. Att vara sådär halvförkyld gör ju ingen nytta. Det gör ju bara att vardagen blir dubbelt så jobbig. För sjuk för träning men för frisk för att stanna hemma och bara ligga och vila. 

Jag är anmäld till tjejmilen nu! 1a september. Det är rätt långt kvar, men det är otroligt kul att ha ett mål att sikta på. Tänkte ha som mål att springa på 50 minuter. Lär bli en del träning för att klara det. Har delmålet Vårruset som jag tänkte försöka sätta på 25. 

Så nu är det bäst att jag blir frisk! Mjukstartade idag med att simma några längder. Några längder som blev 80 långder. 2 km simning och kroppen känns skönt mör. Får se vad morgondagen har att erbjuda. Ska se vad kroppen säger om den är redo för mer träning eller om den behöver en vilodag till. 

Dags att börja med löpträningen igen! 2010 körde jag hårt på den och sprang vårruset på 27 minuter. I år ska jag bli ännu snabbare!!