Jag börjar bli lite rädd för mig själv. Vart går gränsen? Hur mycket kan jag prestera innan jag faller? När orkar jag inte mera? Hur trött i kroppen är det möjligt att jag kan bli? Och hur mycket måste jag ha presterat då? Det är långt till svaret på dessa frågor. Just nu känner jag mig som en duracell-kanin eller en hyperaktiv 4-åring. Jag har så mycket energi i kroppen. Det är skönt. Det är fantastiskt! 

Måndag. Dags att sätta ribban för resten av veckan. Jag besämde mig för att gå ut hårt. Barbros mördarpass, denna vecka igen! Jag hade lurat med mig några killar från klassen. De tyckte det verkade tufft med "Fysträning" och med sin kaxiga inställning trodde de att det skulle vara en barnlek. Under uppvärmningen skrattade de och tyckte det var löjligt. "Ska det här vara fysträning? haha". Men deras kaxiga utlåtanden byttes efter det stenhårda passet mot helt utmattade stöningar och ord som: "Aldrig mer""Aldrig i livet!""Inte en gång till". Så synd att jag inte lyckades värva nya träningskompisar tyckte jag. Pojkarna var duktiga ändå. Oj så de slet under armhäningarna, benböjen, plankan och alla konditionsstationer. Jag sa hej då till killarna och tog mig till simbassängen där jag tog mig igenom 1000m bröstsim....det är det här jag menar: Vad krävs för att jag ska bli totalt slut och inte orka ta ett steg till? Värt att undersöka!!!