Min dag har varit väldigt mycket upp och ner, eller jag borde kanske säga att mitt humör idag har varit väldigt up och ner – kanske beror det lite på att jag inte kunde sova nästan alls igår natt.

.

Jag hade ställt klockan på 8 för att kunna göra mig klar och uträtta en del saker innan min arbetsdag började klockan 11.50 Jag var ner till Barcaloneta för att prata med dem på Spanish club om de hade några spanskakurser att erbjuda mig, men det hade de inte för tillfället. Så jag tog metron bort till Barskolan där jag fick lite pepptalk av Nicklas (vilket jag verkligen behövde eftersom jag känner att jag tagit på mig ett jobb som jag inte vet om jag kommer klara). Det kändes skönt att höra lite motiverande och självförtroendestärkande ord. Jag fick tips av honom att gå till ett annat ställe för att kolla om jag kan ta spanskalektioner. Jag gick dit och fick mycket bra hjälp. Det finns en kurs jag kan börja på nästa måndag, som jag faktiskt kan kombinera med jobbet (vi får trixa lite med schemat, men det ska nog fungera). Efter allt detta hade klockan rullat iväg och det var dags för mig att infinna mig på Noti.

.

Personalen som jobbar på Noti känns lite som karaktärer tagna direkt ur en film. Vi har ägarinnan Elena som är en hurtig krutkvinna som flänger fram överallt och pratar med alla och håller koll på det mesta. Hon är kort, har en svart lockig page, bär alltid svart, ilande röda läppar och glider graciöst runt på sina höga klackar och med en cigarett i handen. På nått vis påminner hon utseendemässigt om en något kortare blandning mellan Cruella Devil (hon som är häxan i 101 dalmatiner, hur namnet nu stavas), och Coco Chanel. 

Elena har tidigare varit gift med köksmästaren Christopher. Christopher är en äldre man med både glasögon och frisyr som skulle kunna ge honom en roll som pappa i en amerikansk dramakomedi som utspelar sig på 60-talet. Gubbuga glasögon i pilotmodell (som faktisk är riktigt moderna idag) och vaxkammat svartgrått hår. Han är från början Fransman och i köket tilltalar man honom som ”El Chef”.

.

Nere i köket jobbar ytterligare 3 kockar. En mörk, något tystlåten typ (som ser så ledsen ut att man tror att han ska börja gråta vilken sekund som helst). Marcelo, som är lång, smal med mörkt hår och ska flörta in sig hos allt och alla. Och en ljus rund kille som skämtar hela tiden. Och så förstås den lilla runda diskaren från Bangladesh som är väldigt flitig och trevlig att prata med

.

Uppe i restaurangen har vi Diego som är vår schablon för gay. Han är så trevlig, rolig, snygg och feminin att det är skrattretande. Han försöker dock vara så macho han kan, vilket inte alltid ser så bra ut. Han är riktigt rolig att diskutera med.

Josephe är italienare och en proffsig och noggrann servitör, han är dock lite butter kan jag tycka. Om det skulle bli en film av den här restaurangen skulle han dock bli tonårsidolen.

Sen har vi vår bartender Geon. Han är otroligt duktig, otroligt trevlig och han lär mig gärna allt han kan. Så fort jag får en sekund över kilar jag bort till honom och vi snackar drinkingredienser, olika tekniker och historia bakom olika spritsorter. Det är väldigt intressant. Vi pratar om en hel del annat också måste jag tillägga.

Och så har vi mig i den där blandningen (hur hamnade jag här?). I min film om Noti skulle jag vara huvudrollen (självklart, vi är väl alla huvudrollen i våra liv?). Jag skulle vara den vilsna flickan som av en slump hamnade på den finaste restaurangen i staden för att jobba utan att ha en aning om någonting och inte förstå vad folk sa eftersom hon inte kunde språket. Den bortkomna flickan gör en massa misstag i början men med tiden så utvecklas hon och blir riktigt duktig på det hon gör, kanske hon till och med gör en hjälteinsats och räddar alla matgästerna från en STOR BRAND! .... Nej, men nu är jag ute och svävar lite för långt va?....

.

Det där var en liten presentation av de människor som klockan 12.00 satt uppe i restaurangen och åt lunch tillsammans. Det var trevligt tycker jag, att det första man gör när man kommer till jobbet är att äta riktigt lyxig mat tillsammans med jobbarkompisarna. Så kommer det vara varje dag, snacka om lyx!

.

Sen var det lunchpasset. Det var inte så många gäster och jag gjorde inte speciellt mycket, jag vek mest bara servetter, dukade av och på osv. Klockan 16.30 var vi klara och jag gick hem för att vila innan nästa pass. Jag var väldigt nere när jag kom hem till den tomma lägenheten. Dels tyckte jag inte att jag hade gjort en så bra insats på jobbet och dels så fanns inte mina Ferlandina tjejer där för att stötta och peppa mig då när jag behövde. Istället la jag mig ner i soffan och började på att peppa mig själv. Jag har många gånger haft en tendens till att hamna i en ond spiral av negativa tankar, men det bestämde jag mig för att låta bli med idag. Istället tänkte jag på allt bra saker jag kunde komma på och fokuserade på dem. Visst låter jag vuxen och mogen?! Kan ju meddela att jag inte kände mig så mogen när jag låg och tyckte synd om mig själv ett tag där i soffan.

.

När klockan närmade sig 20.00 var jag åter tillbaka till Noti. Jag gick ner i köket och bytte om och sen förberedde vi borden och torkade glas osv och sen började gästerna komma in. Det var en svensk familj som kom idag. Hur mycket tur kan man ha på en skala? Jag fick självklart ta hand om dem och jag berättade på en gång att det var min första dag och vi började samtala om det mesta. Det var skojigt och de sa att de lovade att de skulle berömma mig inför min chef innan de gick – och de gjorde de! Så snällt!

.

Resten av kvällen gick förhållandevis bra tycker jag – för att vara min första riktiga dag. Gjorde en del småtabbar och det var några gånger som jag bara stod och inte visste vad jag skulle göra fast det fanns jobb, men så kan det vara innan man fått in rutiner. Snart kommer jag också se vart det finns saker att ta hand om och göra. Men jag tycker att jag på en enda dag känner mig mer säker än innan. Det kan ta sin lilla tid innan jag fått koll på alla olika viner och alla komplicerade maträtter, men det kommer antar jag. 

.

Nu är jag hemma. Jag har ätit en varm macka och jag lyssnar på Mammas Nya Kille som jag laddade ner från p3:s hemsida. Imorgon väntar jobbet igen, och jag känner mig peppad på att lära mig så mycket som möjligt!