Ikväll var det dags för flickorna att göra ännu ett framträdande (en hektisk dag), denna gång med deras ”Swedish dance”. Vi visste inte alls vad som väntade.  Vi kom en stor julfest som en svensk organisation ordnade. Det var roligt och det fanns många svenskar jag kunde prata med. Jag träffade en äldre kvinna som var från Ljusdal. Hon tyckte det var så kul att träffa på en ”Hälsing”. Känns som om världen är så liten! Hon var trevlig och vi pratade mycket. Pratade också med en man som bjöd in oss till ett stort Luciafirande på lördag. Han sa att det är mer svenskt där än vad det är i Sverige – och det tror jag. Det skulle vara jättekul att komma dit, men vi har redan två andra kalas på lördag (Kevins syster fyller år och Melanie har Holiday party). Kanske, kanske att vi kan klämma in lite luciakalas emellan, men jag tror att det kan bli svårt.

-

Det fanns ett stort julbord där ikväll också. Mums mums! Så jag har gottat mig i hårdbröd med lax, köttbullar, ägghalvor och skinka. Det var lite roligt för på julbordet fanns också jordnötssmördoppade selleri, popcorn med sirap och ostsmörgåsar. Lite kulturblandning - men det var roligt.

-

Flickorna var så otroligt söta i sina dräkter och de är så duktiga på att dansa. Carhart var med även denna gång och dansade i ringen. Man blir alldeles varm när man ser Linnea och Denali dansa runt, det går inte att beskriva hur söta de är. Efter att de dansat svenska ringdanser bytte de om till lucia och tomtekläder. Alla de små flickorna kom in först, de trippade som små tomtar och hoppade runt till ”Hej tomtegubbar”. Linnea såg mest ut som en liten kyckling i tomteutstyrsel. Hon har precis lärt sig hoppa på ett ben och vill gärna visa upp det. Så hon hoppade runt på ett ben med händerna ut från sidorna samtidigt som hon viftade med dem. Hon var så rolig och vi kunde inte sluta skratta! Lilla Denali skuttade runt med sin älskade nallebjörn som också var klädd som en tomte.

-

Det var en mycket trevlig kväll med god (nostalgi) mat, trevliga människor och en ursöt underhållning i världsklass.

Idag var Christine ”parent-helper” i Linneas klass, vilket betyder att man är med underdagen och hjälper till – som en extra lärare. Christine hade föreslagit att vi skulle kunna komma och visa upp hur Lucia går till. Den idén godtogs med stora ovationer.  Så igår kväll förberedde vi allt; tog fram lucialinnen, glitter, ljuskronor och lussebullar.

-

Jag gick upp klockan 8 och var sjukt trött efter att ha suttit uppe och spelat kort till halva natten. Gick upp och fixade mig. När det var en kvart kvar tills vi skulle gå insåg jag att det var alldeles tyst på övervåningen. Jag gick in i datorrummet och slog på baby-monitorn och hörde snarkningar – De låg fortfarande och sov! Så jag fick gå upp och väcka en mycket nyvaken Christine och sen var det bara att klä på Linnea slänga med något hon kunde äta till frukost och sedan åka iväg till skolan.

-

Första timmen var det mest lek och bus för barnen.  De målade, läste och lekte. Senare skulle vi gå ner i gympasalen nere i källaren där vi skulle ha vårt lilla framträdande. Melanie och Denali kom också dit för att medverka i vårt lilla luciatåg. Vi bytte snabbt om och tågade ner till källaren där resten av klassen redan satt och väntade spända av förväntan. Vi tågade in samtidigt som vi sjöng ”Natten går tunga fjät”. Jag tror att barnen var väldigt fundersamma, inte så konstigt eftersom det nog aldrig sett någon stå och sjunga i nattskjorta och med en krona av ljus i håret. Efter vår ljuvliga sång berättade vi vad Lucia var och hur vi firar. Sedan bytte vi om och Linnea och Denali fick sätta på sig sina Sverigedräkter och vi visade hur man dansar ”Vi äro musikanter”. När vi dansat en gång kom det fram en liten tjej som också ville vara med så hon hoppade med i ringen och sen kom resten av klassen med. Jag tror de tyckte det var roligt. Jag tycker att det blev ett lyckat framträdande och vi hade så kul!

Idag har vi bakat pepparkakor och vi lyckades misslyckas med de omisslyckbara pepparkaksreceptet. Våra pepparkakor blev vita (degen var brun men nen då jag mycket förvånad tog ut plåten ur ugnen hade de blivit vita), de är superhårda och saknar smak. Snacka om att misslyckas. Aja, det är i alla fall kakor (de får inte kallas pepparkakor) och vi hade en rolig dag tillsammans med Melanie och Denali. Nästa vecka ska vi göra ett nytt försök.